putteolofsson

Ingen är som någon annan

Att bara inte behöva tänka på något förutom musiken som spelas i öronen i en är en skön känsla ibland.

Alla val vi gör är inte alltid rätt. Känns som att, jag vet inte.

Jag flyttade ifrån huvudstaden när jag var fem år. Jag kan inte låta bli att tänkt på att jag hade varit en annan person om jag hade stannat kvar där. Jag vet till hundra procent att jag hade varit en bättre person.

Ja jag vet jag suger på att blogga!

Imorgon är det faktiskt en väldigt speciell dag! För då var det exakt ett halv år sen jag började med mig "diet"grej. I alla fall, Det har väl gått som det har gått. OCh eftersom jag har stannat i vikt nu ett tag är för att jag inte har tränat ett bra tag! Så jag får ta tag i det där, för det ska bort ytterligare 10 kilo! :D Det mesta jag har gått ner just nu är 21.5 kg. Men sen så varierar det ju från dag till dag...

Nej nu väntar ett skönt varmt bad, med en massa badskum.

Ser väl skönt ut? Badskummet är i alla fall Myrten. Ska tydligen vara bra för kroppen. Och avslappnande?

Och imorgon åker jag till Sundsvall också! Ja jag vet ju inte när jag kommer hem men men! :) Det löser sig. Ska ju få vara med Victor. Den jäveln som flyttade, men vill man på ikea har man i alla fall någonstans att bo! Ha! ;)

Nej, nu fryser jag om näsan så jag ska hoppa i badet!

Vila i frid Samaneh. Du kanske inte kom överrens med alla i klassen men en del av oss. Ord kan inte beskriva vad man känner just nu. En chock for över oss alla och vi saknar dig. Jag saknar dig, vi alla kommer sakna dig. Vi kommer sakna att du skryter om dina betyg. Att du har MVG i Matte A. Och det hade du antagligen fått i Matte B också. Jag har inte förstått det här riktigt än. För mig finns du fortfarande kvar, och att vi kommer ses igen, efter sommaren. Jag tror inte att jag kommer förstå riktigt hur allt kommer vara utan dig, utan dig runt i kring oss. Förrens vi går in i klassrummet och din plats är tom. Vem ska nu sitta snett mitt i mot mig på lektionerna? Vem ska nu sitta och äta choklad, och dricka thé, snett mitt emot mig? Jag tror många ångrar att dom inte gav dig en andra chans. Utan dom dömde dig väldigt snabbt. Du var väldigt pratsam av dig, och du skrattade mycket. Jag tror inte klassen har riktigt insett att du inte finns i bland oss längre. Bara din ande. När någon har åkt till en annan värld önskar vi att vi skulle ha många saker ogjorda och osagda. Tyvärr så är det så att saker är sagda. Och jag önskar verkligen att du har bra där uppe. För jag vet att du var glad för livet, du levde i stunden. Du var nöjd med dig liv. I alla fall var jag uppfattade det som. Nu på efter hand så önskar man att man visste mer och dig, mer hur du var som person. Det trodde jag att jag skulle få uppleva och att jag skulle få mer minnen med dig under två års tid, till. Tyvärr, tog jag inte vara på den tiden. Och nu kan jag inte göra något åt det. Så den tiden som vi har kvar alla andra i klassen. Vi måste ta hand om varandra, alla måste känna som en del av OSS ALLA. Vi måste börja stötta varandra, veta mer om varandra. Jag vill inte att dom här två åren till med er ska bara gå framåt och vi ska stå på samma ställe. Och sen när vi tar studenten så vet vi lika lite om varandra som från början. Samaneh hade inte velat de, hon hade velat att vi skulle komma varandra närmare.